Myran

Jag saknar dig fortfarande så att det gör ont...

Men efter ett tag kändes det inte lika hemskt längre.

Jag gladdes åt soliga dagar på toppen, likt de vi hade i våras, och tänkte, "en sån här dag hade Fia älskat!"

Jag tänker tillbaka på dig, med lycka och kärlek, för du är en så underbar person.

Jag tänker på dig varje dag. Små detaljer som påminner om dig, eller så dyker du bara upp i mina tankar då och då.

Det är jag glad för. Jag vill inte sluta tänka på dig. Även om jag nu mer ofta gör det med ett leende på läpparna, än med tårar i ögonen. Men det händer fortfarande att det är både och.

Jag lyssnade på den här sången igår... Det fick mig att minnas hur jag kände det i höstas.

Hur jobbigt det var att jag faktiskt inte kunde göra något, hur hjälplös jag kände mig, viljan var så otroligt stor att hjälpa, det var som om känslorna inte fick plats i kroppen, känslan av att inte kunna göra något.. Hur fel det kändes att jag var frisk, när du var så sjuk. Hur arg var jag inte för att så mycket sjukdom fick plats i din lilla kropp?

Så orättvist. Jag saknar dig... Det är ett glatt minne jag bär med mig av dig. Underbara Fia!